Xibir

Ett sådant här inlägg borde man väl kanske skrivit i januari. Men den här bloggen fanns inte då, så duuh!

2010 köpte jag VÄLDIGT lite skivor jämfört med vad jag brukar, kanske totalt 5 stycken. I alla fall, de tre bästa släppta under 2010 (i mitt tyckte) tänkte jag presentera nedan.

Utan inbördes ordning:


Watain - Lawless Darkness
Season of Mist - 7 juni 2010


Ph: google

Fjärde fullängdaren från Watain, och absolut bland det bästa de gjort hittils, om inte det allra bästa. Över lag känns den mer melodisk än deras tidigare verk, vilket verkligen inte är någonting dåligt. Många bra texter, bland dem Reaping Death som rimmar på ett härligt sätt.

Watain är ett sådant band som kan göra mig helt uppslukad, och denna skiva lyckas bättre än någonsin. Det är otroligt intensivt, främst live. Killarna tycker jag även verkligen förtjänade grammisen de fick för årets hårdrock. De som säger att det är sellout kan ju dra åt skogen. Då har man inte förstått Watain.


Dimmu Borgir - Abrahadabra
Nuclear Blast - 22 september 2010


Ph: google

Dryga tre år hade passerat sedan mina favoriter Dimmu släppt nytt senast. Den här gången var jag extra spänd i och med att keyboardisten Mustis och cleansångaren I.C.S Vortex blivit kickade. Vad hade de att erbjuda den här gången? Jo, något av det allra bästa de någonsin gjort. Den placerar sig inte högst, men skivan är ett stort steg upp från 2007's In Sorte Diaboli. Den maffiga orkestern och körerna passar in perfekt i mixen. Otroligt bra mixad skiva i min mening. Basen ligger högre än den brukar och trummorna låter som trummor och inte som Pro Tools som på förra skivan.

Snowy Shaw (Therion) står för cleansången (och basen) på detta alster och jag tycker att han gör det bra, och det passar i de här låtarna, men Vortex var bättre, sångmässigt. Abrahadabra innehåller myyyycket fler solopartier än Dimmu haft på de senaste plattorna och gitarrerna är sjukt mycket mer varierade än på ISD. Även Shagrath experiementerar mer än vanligt och gör saker med sin röst som man inte hört tidigare. Väldigt väldigt bra skiva. Dock krävs det några (kanske många) lyssningar innan man greppar den här skivan ordentligt på grund av alla detaljer.

Köp köp!


Ghost - Opus Eponymous
Rise Above - 18 oktober 2010


Ph: google

Innan jag såg Ghost som förband till Watain på allahelgonadagen förra året visste jag inte att de existerade. När de maskerade herrarna klev ut på scenen förväntade jag mig något helt annat än vad som komma skulle. När (namn) började sjunga blev jag riktigt jävla förvånad. Cleansång var allt annat än jag hade förväntat mig. Och vilken röst. Elizabeth och Death Knell var det som fångade mig och jag sprang och köpte skivan så fort jag fick chansen.

Ghosts sätt att blanda in.. tja.. black metal-texter i någon slags heavy metal gone psychedelic gone pop är helt amazing. Att springa runt och tralla den catchiga refrängen till Satan Prayer känns lite.. knäppt. Nej, det här är är någonting RIKTIGT BRA. Jag har inte haft någon musikalisk upplevelse som denna på väääldigt lång tid. Just kombinationen av den så poppiga musiken och de diaboliska texterna gör det så konstigt bra. Och att ingen känner till vilka de är gör det hela ännu mer spännande!

Den här plattan TVINGAR jag er att lyssna på. Något utöver det normala.