Dark World Theme
Jag tycker verkligen att just det här themet är helt fantastiskt. Alltså verkligen fantastiskt.
Computer God
"Computerized technology
Wipes out all your enemies
Digital world controls
A dying analogue blasphemy
Distorted codes in your DNA
Passwords running through the veins
Our brain cells overwon
By the zeros and by the ones
This is the end of humanity - thrill me, kill me
Computer god is the enemy - deceive me, delete me
There is no lord that will set us free - thrill me, kill me
The computer god is the enemy - deceive me, delete me
Computerized technology
Wipes out all your enemies
Digital world controls
A dying analogue blasphemy
Acid dreams and hate patrols
Anarchy put the wold on hold
Cyber love, my only love
Never complains, she's under my thumb
This is the end of humanity - thrill me, kill me
Computer god is the enemy - deceive me, delete me
There is no lord that will set us free - thrill me, kill me
The computer god is the enemy - deceive me, delete me"
Wipes out all your enemies
Digital world controls
A dying analogue blasphemy
Distorted codes in your DNA
Passwords running through the veins
Our brain cells overwon
By the zeros and by the ones
This is the end of humanity - thrill me, kill me
Computer god is the enemy - deceive me, delete me
There is no lord that will set us free - thrill me, kill me
The computer god is the enemy - deceive me, delete me
Computerized technology
Wipes out all your enemies
Digital world controls
A dying analogue blasphemy
Acid dreams and hate patrols
Anarchy put the wold on hold
Cyber love, my only love
Never complains, she's under my thumb
This is the end of humanity - thrill me, kill me
Computer god is the enemy - deceive me, delete me
There is no lord that will set us free - thrill me, kill me
The computer god is the enemy - deceive me, delete me"
Text: Peter Tägtgren
Axioma Ethica Odini
Huuuuur kan jag ha känt till Enslaved typ, forever, men aldrig lyssnat in mig på dem ordentligt? De är ju fruktansvärt bra. På tal om norsk musik så blir det en musikalisk Norgetripp i vår! Hur awesome? Äntligen säger jag bara.
Into the arms of Armageddon
Vad passar bättre en dag som denna, än en platta helt i undergångens tecken? En favorit från favoriterna. Symfonisk norsk black metal at its best.
The Soundtrack of Our Lives 12.12.19
Syftade visserligen på den tjugonde när jag skrev "imorgon kommer bilder", men det inlägget skrev jag efter midnatt, så egentligen ljög jag inte...
Här är i alla fall några bilder från onsdagens TSOOL-konsert på Södra Teatern. Mobilbilder visserligen, men alltid något.
They shall be forever missed.
Behind the Music
Ikväll var jag på mitt livs sista TSOOL-spelning. För efter den här veckan lägger de ner. Varje dag spelar de ett helt album. Behind the Music är deras bästa album. Det spelade de idag. Även andra "hits" och annat fick plats, som inte är från den plattan. Slutsats: det var så fruktansvärt bra och det är så tråkigt att det tar slut nu. Gråt-nära stup i kvarten för att musiken stundtals förstärker och passar perfekt till känslan av att buhu-tänk-att-det-här-är-sista-gången-sen-blir-det-inget-mer. Men man kan ändå inte gråta till deras musik, det passar liksom inte. Men gud alltså. Två låtar jag velat höra live sedan... lågstadiet(?)... som jag hoppats och hoppats att de ska spela varje gång jag sett dem (varav en är en sån de brukar spela, alltså måste jag haft en jädra otur alltid) har jag nu äntligen fått höra live.
Fick med mig en tröja också. Imorgon kommer bilder. Vet inte än hur bra de blev, har inte kollat (fotade bara med mobilen). Knasigt inlägg, men ja.
We are the ones who never die.
Secular Haze
Ghost, ett av de bästa banden jag vet, släppte en ny låt i lördags! Kanske inte verkar som så stora nyheter, men det är det. De har bara släppt en skiva än så länge (2010) och den är typ bland det bästa jag hört i hela mitt liv. Hörde den nya låten i lördags när den kom men gillade den inte supermycket, men idag har jag haft den på repeat, så bra. Ej klart ännu när skivan släpps...
Deras hemsida leder just nu till en ny smått mystisk sida, men det ascoola är att man kan "highlighta" bara ett instrument av låten genom att föra muspekaren över de olika ljusen. Jag hittade inte till sidan förrän låten redan kommit ut, men det var tydligen så att ett ljus dykt upp per dag fram till och med lördag, så att man fått höra ett lager till av låten varje dag! Så coolt! Antar att sången dök upp sist.
BILD: Ghost | Secular Haze
Twisters Cheer Elite Senior A 2012-2013
Fyra dagar till showcase!
>
kent
Bokade biljetter till kent idag. Såg dem senast 2010 och jag har knappt gått på konsert överhuvudtaget på länge, så det ska bli trevligt. Tar med mig mamma, pappa är tyvärr bortrest. Stockholmsbiljetterna var slut, så det blev Eskilstuna i juli, men det passar nästan bättre faktiskt. Kan kombineras med en tur till släkten.
Nya skivan gick hem. Man märker direkt om man verkligen kommer gilla en ny skiva eller inte. Jag hade hört den lite halvt i köket en dag, men när jag lyssnade igenom den ordentligt igår så kunde jag redan flera låtar, eller hur man ska säga. Tog tydligen till mig den på en gång. En Plats i Solen var det inte alls så med. Fick inte riktigt kontakt med den på samma sätt.
Ska i alla fall bli riktigt härligt att se dem igen. Till skillnad från mycket annat jag lyssnar på så kan man faktiskt sjunga med på en kentkonsert, och det är så himla skönt. Bara låta kroppen göra som den vill och sjunga som en dåre utan att någon bryr sig, för alla gör likadant. Lätt ett av de bästa sätten att avreagera sig. Blir tredje kentspelningen för mig, bara. Tycker att jag borde ha sett kent fler gånger egentligen, har trots allt lyssnat på dem i typ 13-14 år, helt seriöst. Var nog det första bandet jag gillade och ett av dem jag minns mest från unga år i Uppsala. Såg dem först 2008 i Nyköping under Tillbaka till Samtiden-tiden, och så tidigt 2012 efter att de släppt Röd. Hoppas på att få höra några låtar jag inte hört live än nu i juli!
Bild från Annexet 2010, av mig.
Nya skivan gick hem. Man märker direkt om man verkligen kommer gilla en ny skiva eller inte. Jag hade hört den lite halvt i köket en dag, men när jag lyssnade igenom den ordentligt igår så kunde jag redan flera låtar, eller hur man ska säga. Tog tydligen till mig den på en gång. En Plats i Solen var det inte alls så med. Fick inte riktigt kontakt med den på samma sätt.
Ska i alla fall bli riktigt härligt att se dem igen. Till skillnad från mycket annat jag lyssnar på så kan man faktiskt sjunga med på en kentkonsert, och det är så himla skönt. Bara låta kroppen göra som den vill och sjunga som en dåre utan att någon bryr sig, för alla gör likadant. Lätt ett av de bästa sätten att avreagera sig. Blir tredje kentspelningen för mig, bara. Tycker att jag borde ha sett kent fler gånger egentligen, har trots allt lyssnat på dem i typ 13-14 år, helt seriöst. Var nog det första bandet jag gillade och ett av dem jag minns mest från unga år i Uppsala. Såg dem först 2008 i Nyköping under Tillbaka till Samtiden-tiden, och så tidigt 2012 efter att de släppt Röd. Hoppas på att få höra några låtar jag inte hört live än nu i juli!
Bild från Annexet 2010, av mig.
Arcturus - The Chaos Path
"Await the coming storm. Behold the sign in the sun.
Chaos upon us spawn! The arrows of time pinpoints us all.
Oh, well the maddening laughter growing louder with the memories.
Atoms like incense rising, like a thousand candles all blown out at once.
Fear tangled with despair. This ghastly symphony of malice breaks it.
The spirit sails out on waters. An intergalactic sea of sorrow.
Solemn oblivion with thee.
Ways of darkness.
The third eye reflects the images of vast reluctant pasts.
Ethereal eternity awaits the final act.
It crawls toward the altar destinied to collaps.
Tragic legend, eerie stratum.
Twisted, this mortal flesh evoked again, with echoes still haunting;
The curses chanting.
Embrace the outcast state of chaos. After all its unalterable.
Beweep this thought, then arise with wisdom,
Nowhen I hallow in the gateway of different plains.
Open your heart and let go. Oh Vanish. Divine infinity.
Ah, this wraith I am. So many aeons ago since.
Ah I suffer eternally. The inevitable did unfold.
Oh well, a collection of particles held together
by the force of a soul and its memory.
Be warned (you stand) on the edge of infinity;
Where coloured waves will lead the way into the void.
Fear tangled with despair. This ghastly symphony of malice.
Oh well the maddening laughter growing louder with memories now.
Atoms like incense thing.
Ways of darkness.
The third eye reflects the images of vast reluctant pasts.
Ethereal eternity awaits the final act.
You are drawn towards the altar destined to collaps.
Tragic legend, eerie stratum.
In between the arrows of time I suffer eternally."
Text: Arcturus
For All Tid
Det var väldigt länge sedan jag på allvar aktivt utökade min skivsamling, speciellt när det gäller rariteter. Men idag joinade en ny, fin skiva samlingen. Har inte köpt någon skiva alls tidigare i år och bara några enstaka förra året. Tidigare kunde det bli ett flertal i månaden, så det är stor skillnad. Man sparar visserligen pengar, men skivor är också det enda jag verkligen samlar på, och min Dimmu Borgir-kollektion börjar faktiskt närma sig imponerande.
För er som inte är så insatta i skivsamling så innebär det inte att jag snart har alla deras skivor, utan det innebär att jag har flera utgåvor av olika skivor, förstapressar, limited editions och liknande. Vissa har jag även lyckats få signerade vid lite olika tillfällen. Ibland kan man behöva lägga över 500 norska för ett ex av något, men det är det värt i mina ögon.
För er som inte är så insatta i skivsamling så innebär det inte att jag snart har alla deras skivor, utan det innebär att jag har flera utgåvor av olika skivor, förstapressar, limited editions och liknande. Vissa har jag även lyckats få signerade vid lite olika tillfällen. Ibland kan man behöva lägga över 500 norska för ett ex av något, men det är det värt i mina ögon.
Musikåret 2010
Ett sådant här inlägg borde man väl kanske skrivit i januari. Men den här bloggen fanns inte då, så duuh!
2010 köpte jag VÄLDIGT lite skivor jämfört med vad jag brukar, kanske totalt 5 stycken. I alla fall, de tre bästa släppta under 2010 (i mitt tyckte) tänkte jag presentera nedan.
Utan inbördes ordning:
Watain - Lawless Darkness
Season of Mist - 7 juni 2010
Ph: google
Fjärde fullängdaren från Watain, och absolut bland det bästa de gjort hittils, om inte det allra bästa. Över lag känns den mer melodisk än deras tidigare verk, vilket verkligen inte är någonting dåligt. Många bra texter, bland dem Reaping Death som rimmar på ett härligt sätt.
Watain är ett sådant band som kan göra mig helt uppslukad, och denna skiva lyckas bättre än någonsin. Det är otroligt intensivt, främst live. Killarna tycker jag även verkligen förtjänade grammisen de fick för årets hårdrock. De som säger att det är sellout kan ju dra åt skogen. Då har man inte förstått Watain.
Dimmu Borgir - Abrahadabra
Nuclear Blast - 22 september 2010
Ph: google
Dryga tre år hade passerat sedan mina favoriter Dimmu släppt nytt senast. Den här gången var jag extra spänd i och med att keyboardisten Mustis och cleansångaren I.C.S Vortex blivit kickade. Vad hade de att erbjuda den här gången? Jo, något av det allra bästa de någonsin gjort. Den placerar sig inte högst, men skivan är ett stort steg upp från 2007's In Sorte Diaboli. Den maffiga orkestern och körerna passar in perfekt i mixen. Otroligt bra mixad skiva i min mening. Basen ligger högre än den brukar och trummorna låter som trummor och inte som Pro Tools som på förra skivan.
Snowy Shaw (Therion) står för cleansången (och basen) på detta alster och jag tycker att han gör det bra, och det passar i de här låtarna, men Vortex var bättre, sångmässigt. Abrahadabra innehåller myyyycket fler solopartier än Dimmu haft på de senaste plattorna och gitarrerna är sjukt mycket mer varierade än på ISD. Även Shagrath experiementerar mer än vanligt och gör saker med sin röst som man inte hört tidigare. Väldigt väldigt bra skiva. Dock krävs det några (kanske många) lyssningar innan man greppar den här skivan ordentligt på grund av alla detaljer.
Köp köp!
Ghost - Opus Eponymous
Rise Above - 18 oktober 2010
Ph: google
Innan jag såg Ghost som förband till Watain på allahelgonadagen förra året visste jag inte att de existerade. När de maskerade herrarna klev ut på scenen förväntade jag mig något helt annat än vad som komma skulle. När (namn) började sjunga blev jag riktigt jävla förvånad. Cleansång var allt annat än jag hade förväntat mig. Och vilken röst. Elizabeth och Death Knell var det som fångade mig och jag sprang och köpte skivan så fort jag fick chansen.
Ghosts sätt att blanda in.. tja.. black metal-texter i någon slags heavy metal gone psychedelic gone pop är helt amazing. Att springa runt och tralla den catchiga refrängen till Satan Prayer känns lite.. knäppt. Nej, det här är är någonting RIKTIGT BRA. Jag har inte haft någon musikalisk upplevelse som denna på väääldigt lång tid. Just kombinationen av den så poppiga musiken och de diaboliska texterna gör det så konstigt bra. Och att ingen känner till vilka de är gör det hela ännu mer spännande!
Den här plattan TVINGAR jag er att lyssna på. Något utöver det normala.
2010 köpte jag VÄLDIGT lite skivor jämfört med vad jag brukar, kanske totalt 5 stycken. I alla fall, de tre bästa släppta under 2010 (i mitt tyckte) tänkte jag presentera nedan.
Utan inbördes ordning:
Watain - Lawless Darkness
Season of Mist - 7 juni 2010
Ph: google
Fjärde fullängdaren från Watain, och absolut bland det bästa de gjort hittils, om inte det allra bästa. Över lag känns den mer melodisk än deras tidigare verk, vilket verkligen inte är någonting dåligt. Många bra texter, bland dem Reaping Death som rimmar på ett härligt sätt.
Watain är ett sådant band som kan göra mig helt uppslukad, och denna skiva lyckas bättre än någonsin. Det är otroligt intensivt, främst live. Killarna tycker jag även verkligen förtjänade grammisen de fick för årets hårdrock. De som säger att det är sellout kan ju dra åt skogen. Då har man inte förstått Watain.
Dimmu Borgir - Abrahadabra
Nuclear Blast - 22 september 2010
Ph: google
Dryga tre år hade passerat sedan mina favoriter Dimmu släppt nytt senast. Den här gången var jag extra spänd i och med att keyboardisten Mustis och cleansångaren I.C.S Vortex blivit kickade. Vad hade de att erbjuda den här gången? Jo, något av det allra bästa de någonsin gjort. Den placerar sig inte högst, men skivan är ett stort steg upp från 2007's In Sorte Diaboli. Den maffiga orkestern och körerna passar in perfekt i mixen. Otroligt bra mixad skiva i min mening. Basen ligger högre än den brukar och trummorna låter som trummor och inte som Pro Tools som på förra skivan.
Snowy Shaw (Therion) står för cleansången (och basen) på detta alster och jag tycker att han gör det bra, och det passar i de här låtarna, men Vortex var bättre, sångmässigt. Abrahadabra innehåller myyyycket fler solopartier än Dimmu haft på de senaste plattorna och gitarrerna är sjukt mycket mer varierade än på ISD. Även Shagrath experiementerar mer än vanligt och gör saker med sin röst som man inte hört tidigare. Väldigt väldigt bra skiva. Dock krävs det några (kanske många) lyssningar innan man greppar den här skivan ordentligt på grund av alla detaljer.
Köp köp!
Ghost - Opus Eponymous
Rise Above - 18 oktober 2010
Ph: google
Innan jag såg Ghost som förband till Watain på allahelgonadagen förra året visste jag inte att de existerade. När de maskerade herrarna klev ut på scenen förväntade jag mig något helt annat än vad som komma skulle. När (namn) började sjunga blev jag riktigt jävla förvånad. Cleansång var allt annat än jag hade förväntat mig. Och vilken röst. Elizabeth och Death Knell var det som fångade mig och jag sprang och köpte skivan så fort jag fick chansen.
Ghosts sätt att blanda in.. tja.. black metal-texter i någon slags heavy metal gone psychedelic gone pop är helt amazing. Att springa runt och tralla den catchiga refrängen till Satan Prayer känns lite.. knäppt. Nej, det här är är någonting RIKTIGT BRA. Jag har inte haft någon musikalisk upplevelse som denna på väääldigt lång tid. Just kombinationen av den så poppiga musiken och de diaboliska texterna gör det så konstigt bra. Och att ingen känner till vilka de är gör det hela ännu mer spännande!
Den här plattan TVINGAR jag er att lyssna på. Något utöver det normala.
